Hej, Jolina här. När jag tänker på alla de barn som far illa i dumma länder blir jag ledsen. Så idag skrev jag en dikt om alla dessa barn, ni finns i mina tankar.

Rosor är röda, violer är blå, barnen mår dåligt och jag likaså.
När barnen är hungriga, blir slaga eller säljer sex, då tänker jag på kex. De är så torra och man blir törstig när man äter många, då vill jag dricka vatten, klunkar långa. En del barn får smutsigt vatten, det ger jag inte ens till katten! Mina föräldrar är snälla mot mig, inte alla barn har det så galej. Jag vill åka till ett fattigt land, där jag kan tugga barnens mat med min friska tand. I nitton långa år har jag haft gratis tandvård, thank you lord. Förbarma dig över alla barn, många skulle uppskatta lite garn. Då kan de sticka en varm, skön tröja.

Nu har jag fått säga mitt.